när det hela stod klart för mig i torsdags, dvs. att flytten tidigarelades en dag, fick jag panik. hur ska jag hinna? var ska jag hyra bil? men jag vet inte varför jag bekymrade mig för jag hann. med råge. vilket i det här sammanhanget innebär att jag inte behövde ägna hela natten mellan torsdag och fredag till att packa utan att jag kunde faktiskt gå och lägga mig kl 1 på natten mot fredag för då hade jag bara sängkläderna och maten i kyl och frys kvar att packa. jag lyckades också hitta en ledig flyttbil på macken 150 meter från lägenheten vilket ju var fantastiskt och till min stora lycka kunde min allra käraste kusin agera chaffis.

tidigt tidigt, dvs. kl 7, på fredag morgon kom kusinen och vi började med att fika. no stress liksom. tio i åtta hade biluthyrningen öppnat så vi traskade dit och hämtade bilen, körde de 150 metrarna till min lägenhet och satte igång. tre kvart senare var bilen packad och lägenheten tom på saker som skulle till nya stället.

efter lite traffic jams och ett stopp för att pumpa hjulen på pirran så kom vi till nya stället. in med allt i trapphuset (som är gigantiskt) och sedan sortera. först upp med allt till lägenheten. sen ner med resten till förrådet. det tog en timme.

så redan halv elva lämnade vi tillbaka bilen. två timmar och fyrtio minuter senare. helt fantastiskt och den snabbaste flytten jag någonsin varit med om. heja mig och min kusin! vi är rekordsnabba movers ju. och tänk då på att det var bara vi två också.

och som en bonus: en lärdom för mig, planeringsfreaket, är att ibland så kan saker faktiskt gå helt underbart bra även om de inte planerats i detalj.

jag borde packa. det är den konstanta känslan och tanken just nu. jag önskar att det konstanta tillståndet istället var att jag gick i pyjamas hela tiden. men en annan gång. först flytt. puh. jag och kaos är INTE vänner.

But most, through midnight streets I hear
How the youthful harlot’s curse
Blasts the new-born infant’s tear,
And blights with plagues the marriage-hearse.
London av Willam Blake

min upplevelse kommer att gå lite mer i dur. speciellt nu när vi har fixat nånstans att bo. thank heavens.

till min stora fasa upptäckte jag härom dagen att new york times har skickat in grus i planmaskineriet genom att på sin lista 45 places to go in 2012 utnämna mitt paradis till plats numero uno. inte ok. INTE OK!

men men, jag behöver väl inte bekymra mig egentligen för vem läser new york times? typ ingen va? det är väl en blaska i klass med tidskrifterna ”skogssport” (upplaga på 8000 ex som går till skogsmuppar som aldrig skulle komma på tanken att åka längre än till närmaste gran) och ”avfall och miljö” (upplaga 1800 ex till soprumstomtar) som typ ingen läser. så jag har inget att bekymra mig för, eller hur?

för så här kommer det väl inte att bli där:

just nu tänker jag så här: jag har så mycket grejer – GAAAAAHHHH!

fast jag vet att de av er som varit hos mig inte håller med om att jag har mkt grejer men jag har ångest ändå. vad ska jag med de här himlans sakerna till? kan jag inte få en container utanför mitt fönster som jag kan ösa ner skiten i, tack?

då skulle jag visserligen sova lugnt de kommande veckorna men sedan när jag flyttar inte ha en pinal att ta med mig. synd kanske, men det skulle åtminstone ge mig två veckors lugn.

och ärligt, vore det inte skönt att slippa allt bråte? ibland drömmer jag om att destillera mitt liv till saker som får plats i en riktigt stor resväska. då skulle jag leva livet av en vagabond.

yeah right.

jag vet inte vart jag ville komma med det här men nu ska jag sjunka ner i soffan och tröstäta lite kakor som kvällsmat. laters.

kom hem och på hallmattan ligger ett kuvert från DN. jag anar vad det är och ilsknar till redan innan jag öppnat kuvertet. bra början, not.

när jag öppnat kuvertet så bekräftas min föraning och jag blir ilsknare. det är nämligen en faktura. o jag har autogiro. förra månaden fick jag en faktura fast direkt till internetbanken. då ringde jag DN och frågade vad som pågick. ingen fara, det har blivit nåt fel. vi fixar det.

jojo. sur som en citron ringer jag kundtjänst och frågar vad som pågår. näe, vi har inget kontonummer till dig alltså kan vi inte dra några pengar. tystnad. ok, så varför finns helt plötsligt inte mitt kontonummer? svar: det vet jag inte. men jag ringde för en månad sen och då skulle det här fixas vilket alltså inte skett. nej, för vi har inte ditt kontonummer.

vilken ohjälpsam idiot.

jag är väldigt sur när jag frågar om jag bara kan ge henne kontonumret direkt eller måste jag krångla? du måste krångla. grattis! ok, så vad måste jag göra? svar: du måste fylla i en blankett. tystnad. jag frågar: så kan du skicka blanketten till mig? svar: ja.

men gaaah!
jag funderar allvarligt på att säga upp min prenumeration och skaffa SvD istället.

tack och lov fick jag inga såna överraskningar som termometern på bilden!

första dagen har varit en rolig men intensiv dag vilket har lett till seriös hjärnmos ikväll vilket i sin tur har inneburit pizza till middag och sen bara allmänt häng här hemma. imorgon blir det ytterligare en intensiv dag med möten och introduktioner från 9 till 17. och vet ni: jag längtar!