om tandpetardilemman.

Mail till Magdalena Ribbing:

”Hej!
Vi ska arrangera en liten tillställning, och har stött på ett tillsynes olösligt problem: Gästerna ska medelst tandpetare förse sig av ostbitar från en gemensam buffé. Nu är det så att vi kanske inte har tandpetare så att det räcker till att ha en tandpetare per ostbit. Vi ser då en risk att det kan hända att man så att säga ”stoppar stickan i någon annans ost” – Vad ska vi göra?”

Svar från Magdalena Ribbing:

”Bra fråga!
Det finns faktiskt en enkel och elegant lösning på detta besvärliga problem: Se till att alla tandpetare har små hullingar, så att inte ostbitarna riskerar att trilla av efter de blivit spetsade. Sätt sedan en liten flagga på varje tandpetare, som gästen förslagsvis kan dekorera med sitt eget namn, eller något annat kännetecken som gör att man inte av misstag kan råka ta någon annans tandpetare, ifall själva stickan skulle slinka ur greppet och leta sig ner bland de gemensamma ostbitarna. Detta brukar vara ett enkelt och mycket uppskattat sätt att lösa en annars potentiellt pinsam och ohygienisk situation.
Med vänlig hälsning, Magdalena Ribbing”

Jag tror att jag ska börja använda henne som orakel. Hon har ju svar på ALLT!

Annonser

8 thoughts on “om tandpetardilemman.

  1. fast jag är inte nöjd med hennes svar. hon praktiskt taget kräver att du ska köpa nya fancy tandpetare, som sedan ska dekoreras. då kan du ju lika gärna köpa ett hundratal i trä, som räcker till alla ostbitar. gawd, hon tror att man är gjord av pengar ju. ni får bju på gouda.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s