om lik i garderoben.

en gång för ett par veckor sedan fick jag en amaryllis av t:s syster. härligt, tänkte jag, amaryllisar som är så fina!

sen skulle det vara visning eller nåt o jag gömde den i en garderob. för ärligt: en amaryllis som inte blommar är inte så snygg.

i förrgår kom jag på att den där stackars amaryllisen fortfarande står i garderoben.

jag har än idag inte vågat glutta in för att se om den lever.

vad tror ni – har jag ett lik i garderoben?

Annonser

om högtidsstund med almanacka. o lite om födelsedagar o namnsdagar.

snart är 2010 till ända och det innebär en högtidsstund för mig med min nya almanacka för 2011. det är ngt visst med att skriva in det där första i almanackan. i år väntade jag extra länge med att sätta igång. jag köpte almanackan redan i förra veckan men har gått och myst med tanken att jag snart ska börja skriva i den.

igår var det så dags och jag börjar alltid med att fylla i mitt namn på försättsbladet (eller vad det nu heter i en almanacka). sedan märker jag ut min egen födelsedag. det senare kan ju väcka frågor i stil med om jag har alzheimers som skriver in min egen födelsedag i min egen almanacka. och svaret är nej. det har jag inte men det är roligt att få koll på vilken veckodag jag fyller år på det kommande året (onsdag) och sedan kontemplera hur gammal jag blir. o i viss mån redan är.

dock gjorde jag en chockerande upptäckt när jag letade fram min födelsedag. hittills har namnsdagsbarnen varit regina och roy. alltid. i alla tider. men nu, nu var det ett nytt namn på min födelsedag. KEVIN.

shit. vad hände med klassnamnet regina? och roy från roy & rogers mack? ok om namnen byts ut men måste jag få KEVIN? av ngn anledning avskyr jag det namnet. jag vet inte varför men det är verkligen inte mitt favoritnamn och nu är min födelsedag besudlad med just det namnet. jag ser framför mig en snorig o uppstudsig skitunge som så klart heter KEVIN. o nu ska den där KEVIN le mot mig varje gång jag ska skriva in min egen födelsedag i min egen almanacka. fan vad taskigt!

får man byta födelsedag eller kan jag överklaga namnsdagsordningen till ngt statligt verk? hilfe hilfe…

mvh
hon med stora i-landsproblem

hey presto. let’s be självgoda.

jag börjar, ok?

jag är SÅÅÅ nöjd för äntligen har jag (iaf nästan) besegrat snormonstret och idag sprang jag min första löprunda på två veckor. visserligen spottandes och fräsandes var 10:e meter men iaf. o sen hemma gjorde jag styrkeövningar och lite yoga.

heja mig säger jag o hoppar i ett skönt bad.

seså: din tur!!!

grattis. ni överlevde julen.

och jag överlevde också.

eller vet ni: den här julen var faktiskt bara skön. inte sådär norénskt jobbig överhuvudtaget. nice.

på julaftonskvällen satt jag i soffan hos mamma och sörjde att jag var så mätt att jag inte orkade en endaste pralin ur den fina smarriga lockande pralinasken som stod på soffbordet. det har nog aldrig hänt. nånsin. det brukar ju alltid finnas plats för praliner men inte den kvällen.

such were my xmas perils. tough!

nu är det bara nyår kvar. årets antiklimax kväll nummer 1.

om snor.

min kropp är i uppror och upprorsledaren är helt klart min näsa. det har jag räknat ut eftersom jag måste snyta mig typ varannan minut och hittills har levererat ett par liter snor till papperskorgen fint inlindat i lambi-näsdukar.

so far har upprorsledaren lyckats vara lite inkognito men snart kommer den obevekligen att kliva ur skuggorna och lysa upp hela världen. underbart. jag älskar verkligen förkylningar.

not.

mest irriterande är det att jag inte kommer att kunna springa med team stockholm marathon imorgon. fan fan fan. jag som kommit igång med löpningen igen och faktiskt, tro det eller ej, tyckt att det är roligt. suck.

jag funderar på att sura i soffan o protestera sådär moget genom att halsa julmust och äta godis till frukost, lunch och middag. visst måste allt väl kännas bättre efter det?

julmys med jobbet: dagen efter.

dansa på borden m slipsen runt huvudet. svetten lackar. sjunger som en gud. vickar på höfterna så där tom jones-aktigt. blinkar o flirtar. sveper en öl. kastar lystna blickar runt lokalen.

o nej. det var inte jag. utan förmodligen så slutade kvällen som beskrivet för ett flertal av de sällskap som var på samma ställe. men inte för mig.

jag åt o drack o drack o åt. o det var det godaste julbord jag någonsin ätit. vad sägs om laxpastrami. citron- och ingefärsgravad lax. äppelrökt oxkarré. glöggkokt fläskkarré. knäck. saffrans- och ingefärskokta päron.

i was in food heaven.

o till det hela drack jag ohemula mängder julmust.

sen åkte jag hem och landade i soffan innan jag sedan somnade sött i min säng.

inga obehagliga överraskningar med andra ord utan bara en härlig kväll i gott sällskap med god mat och dryck. livet när det är som bäst.