men HALLÅ nr 2.

maria montazami har tydligen designat tofsar, tassels, som presenterades på formexmässan. hurra hurra! nu kanske vi äntligen kommer ifrån det där skandinaviska kalla med rena linjer. det vita, trista. nu kanske vi äntligen börjar inreda som hos the real housewives of new jersey. ni vet sådär med plastpelare, ”antika” stoder, och i största allmänhet smaklöst. hurra.

sen har hon också designat väskor, med håll i er…. TOFSAR! hurra nr 2.

alltså: jag gillar att hon är sådär knasig och flaky. men de där tofsarna. hilfe hilfe.

men HALLÅ.

shit! jag har liksom inget att säga.

inte om den där stinkande jäveln som satt brevid mig på bussen (rökare alltså – vilka snuskhumrar).

eller den där skumma typen på jobbet (som faktiskt påminner om skumberg, ni vet han från solstollarna) som går runt med sitt iphone-headset i öronen hela dagarna och telefonen i handen och ser viktig ut. jag har dock aldrig hört honom prata i sitt headset.

eller om alkisen gunnar som satt på tåget till stockholm i lördags och småpratade ömsom med mig, ömsom med bordsgrannen och ömsom med sin molgan. men som aldrig var dryg, elak, skrämmande utan bara sugen på sin öl och mycket pratsam.

ni fattar.

det irriterar mig ngt oerhört att jag inte kan formulera ngt klokt, roligt, klatschigt, bittert etc. om de vardagligheter som händer mig just nu.

kanske är det för att jag egentligen borde skriva om sånt som räknas på riktigt. som hur svårt det är att älska. och att ha älskat. hur svårt det kan vara att vara en människa i en relation med en annan och samtidigt värna sitt eget utrymme. sånt.

men jag har ingen lust att skriva om det här. men jag kanske borde. jag vet inte…

så, för nu är det lite tyst. men rätt vad det är, kanske redan imorgon, så kommer jag att vara tillbaka och skriva om meningslösheter. until then: silence.

om en helt vanlig tisdag.

idag var jag hos naprapaten. ja, naprapaten. inte en naprapat. ni känner väl naprapaten susan? inte? konstigt.

hur som helst så var jag där. susan skulle ta pulsen på mig. hon hittade ingen. det gick några sekunder. jag började drömma om att jag var i en twilight zone. levande död. zombie. flatliner.

men nej. det var bara lite fett på min handled så det var svårt att hitta pulsen.

och det var visst en helt vanlig tisdag. håhåjaja. så spännande är mitt liv just nu.

ps: fast jag ska inte klaga alltför mkt. idag kom biljetterna till robyn-konserten i london i mars. wiiihaaa!

om att använda hjärnan.

idag har varit en intesiv dag på arbetet och vet ni: jag har fått använda hjärnan till max och klura riktigt ordentligt. så ordentligt att jag till slut faktiskt inte orkade tänka på annat än att åka hem och springa. så sagt och gjort.

nu sitter jag här i soffan och väntar på en av mina bästaste bästisar som ska komma på pyjamasparty. mitt i veckan säger ni? jajamensan, säger jag. och akta er: det blir nog t.o.m. ett glas vin. ha!

om att hitta till bloggen – del 6

senaste rapporten visar att dessa fraser är mest populära:

kväljningar – snacka äckel. ujuj.

kevin i almanackan – men ojdå, tänk om det är en kevin som sökt efter sin namnsdag och så har han fått sig en rejäl diss. well, it ain’t gonna be the first one kan jag säga.

gruvarbetare – de där gubbarna are still going strong.

satan i gatan – ok, jag har haft det som en etikett men det jag egentligen undrar är varför man söker på det?

om att knäppa sina jeans.

tänk att en sådan liten sak som hur en knäpper sina jeans med knappgylf kan få världen att gunga. det hände mig idag.

i min värld börjar en att knäppa nerifrån – det är ju enklast. men tydligen gör inte alla som jag (= rätt). vissa börjar visst uppifrån. och då undrar jag varför? det verkar ju bara jobbigt.

hur gör ni – knäpper ni nerifrån eller uppifrån?

om att behaga sin inre pensionär.

jag har en liten pensionärstant boendes inne i mig. idag tittade hon fram när jag var på bokhandeln (pensionärstanten skulle givetvis kalla det boklåda, men nu är det jag som skriver så det blir bokhandel).

den lilla pensionärstanten noterade att det var halva priset på julpapper och julsnören så hon plockade raskt på sig ett par rullar fint papper och några spolar snören. så praktiskt, tänkte hon, nu kan jag börja köpa julklappar redan i juli på sommarrean och slå in dem direkt.

väl ute ur butiken tittade jag fram igen, köpte mig en latte på espresso house och traskade hem.