ogina ofina drag.

jag har ett drag som jag egentligen inte gillar. jag försöker hejda mig när jag märker att det här oönskade beteendet är på gång men misslyckas allt som oftast. då tänker jag att det är nog något biologiskt. ni vet sånt där som jag inte kan stoppa för det bara händer. bra ursäkt va?

det jag pratar om är t ex mitt ofina sätt att vilja komma på bussen först. jag står där och väntar i godan ro vid hållplatsen. eller godan ro, förresten. jag bevakar min position nogsamt. håller koll på vilka som var före mig vid hållplatsen och vilka som kom efter mig. spanar ivrigt efter bussen o när jag ser den minsta skymt av den då stiger pulsen. jag börjar positionera mig. ser mig om, enligt mig själv lite diskret, för att ha koll på the competition. oftast går det bra. jag kommer på bland de första. men det som egentligen irriterar mig är att jag inte förstår varför det är så viktigt? plats får jag ju. o skulle jag inte få det så kommer det ju en ny buss inom fem minuter. what’s the hurry liksom?

ett annat sådant ogint ofint tillfälle då det här händer är när jag ska in på ett pass på friskis. ni vet hur det går till va? alla sitter/står/hänger utanför lokalen där passet ska äga rum och väntar med sina biljetter i handen. så snart värden visar sig så kastar sig alla fram, faktiskt i princip alla, o tränger sig o har väldans bråttom in lokalen. det fåniga med det här är att jag är likadan. även i den här situation stiger pulsen till max, jag scannar av motståndet o beräknar hur jag ska sick sacka mig fram på snabbaste och effektivaste sättet. även här vet jag ju att jag kommer att få plats. det finns inte fler människor där utanför än vad det finns platser/biljetter till passet. helt intellektuellt så vet jag ju det här men ändå…

min fråga är: finns det någon bot mot det här ofina draget? eller är det faktiskt biologiskt o jag får bara lära mig att leva med det? har ni också det här problemet?

nu ska jag ta o lugna ner mig och min puls som steg bara av att beskriva de här situationerna genom att sippa i mig ett glas vin i tv-soffan. iltaa!

vänner, i love you.

vissa säger att de har svårt att hitta nya vänner som vuxna. de är ofta tajta med sina vänner från barndomen. sån är inte jag. jag har inte särskilt många vänner kvar sen barndomen. ni vet såna som jag faktiskt pratar med och som jag delar information med om mitt vardagsliv. såna som jag inte bara kommunicerar med via fb.

däremot har jag en hel massa vänner som jag fått som vuxen. vissa lärde jag känna för en massa år sen o sen gick det en massa år igen o vi hördes knappt o nu har vi börjat höras igen. åka på festival. gå på konsert. vi hörs rätt ofta. o jag älskar det. o sen har jag vänner som jag känt i evigheter, som det alltid är bara att ta vid med där vi slutade senast. som jag messar när jag är i behov av prat. som messar mig när hon är i behov av prat. vi behöver inte prata med varandra varje dag, men när vi behöver stöd, eller när vi har tid att ses, då kör vi. o sen har vi alla de fantastiska vänner som jag lärt känna de senaste 2-3 åren. som jag fikar med. tränar med. dricker vin med. pratar med. skrattar med. de som har samma skruvade humor som jag. de som inte är som jag men som inspirerar mig, just för att de inte är som jag. de som jag också kan prata med om allt o inget. hitta på spontana saker med. bjuda över på middag. leka ”jag har aldrig” med. o bara vara med.

ikväll träffade jag min senaste nya vän. vi pratade. om oss själva. om fotboll. om jobb. om ligg. om fördomar. om drinkar. om allt o inget o det är bara sååå bra o roligt.

jag är innerligt glad att jag fortfarande lär känna nya människor, såna som gör att jag utvecklas. att jag ifrågasätter mig själv. o dem (för sån är jag…). som får mig att skratta tills jag gråter. att känna mig trygg. som får mig att våga. som får mig att trivas med mig själv.

alla mina vänner, ni är fantastiska o jag skulle inte kunna tänka mig att vara utan en endaste av er. tack för att ni finns.

kindness can cure a broken heart, honey are you feeling kind

ibland, kanske speciellt tillfällen som nu då jag är sjuk, saknar jag verkligen någon som vore här och klappade mig lite när jag känner mig ynklig, som kokade varm choklad till mig och i allmänhet bara var här och gav mig en kram då och då. nån sån finns inte. just nu. undrar hur länge det dröjer. o jag undrar var en hittar såna.

under tiden får jag nöja mig med ryan adams ljuva stämma, en hel massa snask och choklad och läsning av igelkottens elegans. dåliga substitut men substitut never the less.

(förresten: det ordnade sig med läkaren genom faktura. det ordnade sig med apoteket genom 64 st enkronor som täckte kostnaden för medicinen. det ordnade sig med cash genom hjördis som ryckte ut till undsättning. tack!)