om inspiration o gamla flöjter.

rätt vad det är så händer det att du träffar någon som inspirerar dig. o nu har det hänt mig. till den milda grad att jag plågat mina grannar med flöjt-tuteri av den värsta sorten under hela kvällen.

det hela började med konstaterandet: jag ska lära mig att spela fiol.
sedan fortsatte det med frågan: vad gör du om kvällarna? hemma liksom?

o jag funderade. ja, vad gör jag? lagar mat. läser. glor på tv. surfar. spelar wf. chattar.

shit, vad boring mitt liv känns!

o sen kom frågan till mig själv: varför spelar jag aldrig flöjt?

jag hade inget bra svar på det så jag grävde fram flöjten o har alltså tutat hela kvällen. nu har jag kramp i händerna och läpparna. flöjten är inte vad den var när jag spelade på den under högstadiet och gymnasiet. alltså 15-20 år sedan. otät, fläckig o i avsaknad av tlc under det senaste århundradet.

men jag envisades o fingrarna kom ihåg greppen medan hjärnan, lustigt nog, inte kom ihåg vilka toner greppen motsvarade. o givetvis hade jag bara de svåra böckerna kvar nu när jag hade behövt ”spanien, är ett land, där man dansar tango”-nivån dvs. första boken. typ.

men inspirerad är jag så jag har frågat syster om jag inte kan få låna hennes fina flöjt som hon, så vitt jag vet, inte spelar på. den kanske det kan vara värt att renovera, om det skulle behövas.

om det går vägen så måste jag hitta en flöjtlärare som tar emot en vuxen elev. kulturskolan hade jag visst straffat ut mig från för länge sen (åldersgräns 6-22) men det ordnar sig. nån lär det väl finnas som vill lyssna på mitt tutande o lära mig allt om skalor. not?

hursomhelst: tack för inspirationen!

varma händer kring mitt hjärta.

den här julhelgen har jag haft varma händer runt mitt hjärta. så fina människor som varit runt mig, som skrattat och lett med mig. pratat med mig. kramat mig. härliga familj, jag är glad att just ni är min familj.

sedan en skön lat måndag.
sova länge.
äta frukost.
slappa.
till moderna museet för att se turner monet twombly. njutningsfullt sitta och betrakta målningar.
promenad i den varma vinterkvällen till gamla stan o lite mat i magen. samtal. lugn. skratt o leenden.

hemma igen. landar. njuter.

14 dagar kvar tills jag börjar igen. tills dess ska jag njuta. skratta. dansa. sova. äta. träna. jag kommer att ha det så bra.

o ikväll ska jag somna till denna: aa bondy – down in the fire

får jag gå precis så nära att min axel stryker vid din arm.

jag är fortfarande fast i låten jag skrev om för några dar sen, får jag av säkert. nu går jag o älskar textraden ”får jag gå precis så när att min axel stryker vid din arm”.

tänker på hur det är då när man är förälskad och bara vill vara nära den andre. hur det blir så att man dras till varandra, står nära nära och pratar med huvudena ihop. utan att märka det själva så tar man på varandra, stryker lite lätt över armen. över ryggen. omedvetet, bara för att man vill. hur leendet bara finns där, och hur ögonen tindrar när man ser på varandra.

det är så fint.

annars har det varit sköna söndagen här. sovit länge. ätit frukost länge (åt min nya favorit: havregrynsgröt med blåbär. nom nom!). varit på visning (sunkig lgh, not for me). fikat med johanna på mysiga alvas och vi skrattade och pratade länge länge. kom hem vid tre och sov världens kanske längsta tupplur på 3 timmar. segade mig upp. lagade mat. bakade. och nu sitter jag här med tända ljus och lyssnar på tystnaden.

imorgon börjar min sista vecka på nuvarande uppdrag och sista veckan hos nuvarande arbetsgivare. sen är det jullov, ja, jullov för mig. jag behöver ju inte ta semester eftersom jag kommer att vara mellan jobb. åååå, vad jag kommer att njuta av min ledighet.

jag är redo för julen.