hej då åsögatan.

idag var det sista gången jag var i min gamla lägenhet. buhuu, kände jag när jag var där. sen gick det över.

fast jag kommer att sakna de där kvarteren. de fina husen. lugnet mitt i staden. kaféerna. restaurangerna. originalen.

funderar redan på när jag kan flytta tillbaka.

missförstå mig rätt: jag trivs redan i lägenheten jag bor i nu. den är mysig. jag trivs också med området. det är så mycket luft här. så mycket himmel. jag tycker om det. det känns som om jag kan andas lättare här.

men söder alltså. det är ngt speciellt.
så är det bara.

om den rekordsnabba flytten.

jag hade planerat att flytta idag, lördag. men se det blev inte så, utan flytten gick redan igår fredag eftersom en bebis bestämt sig för att titta ut lite tidigare än planerat.

när det hela stod klart för mig i torsdags, dvs. att flytten tidigarelades en dag, fick jag panik. hur ska jag hinna? var ska jag hyra bil? men jag vet inte varför jag bekymrade mig för jag hann. med råge. vilket i det här sammanhanget innebär att jag inte behövde ägna hela natten mellan torsdag och fredag till att packa utan att jag kunde faktiskt gå och lägga mig kl 1 på natten mot fredag för då hade jag bara sängkläderna och maten i kyl och frys kvar att packa. jag lyckades också hitta en ledig flyttbil på macken 150 meter från lägenheten vilket ju var fantastiskt och till min stora lycka kunde min allra käraste kusin agera chaffis.

tidigt tidigt, dvs. kl 7, på fredag morgon kom kusinen och vi började med att fika. no stress liksom. tio i åtta hade biluthyrningen öppnat så vi traskade dit och hämtade bilen, körde de 150 metrarna till min lägenhet och satte igång. tre kvart senare var bilen packad och lägenheten tom på saker som skulle till nya stället.

efter lite traffic jams och ett stopp för att pumpa hjulen på pirran så kom vi till nya stället. in med allt i trapphuset (som är gigantiskt) och sedan sortera. först upp med allt till lägenheten. sen ner med resten till förrådet. det tog en timme.

så redan halv elva lämnade vi tillbaka bilen. två timmar och fyrtio minuter senare. helt fantastiskt och den snabbaste flytten jag någonsin varit med om. heja mig och min kusin! vi är rekordsnabba movers ju. och tänk då på att det var bara vi två också.

och som en bonus: en lärdom för mig, planeringsfreaket, är att ibland så kan saker faktiskt gå helt underbart bra även om de inte planerats i detalj.

london. snart ses vi igen.

I wander through each chartered street,
Near where the chartered Thames does flow,
And mark in every face I meet,
Marks of weakness, marks of woe.

In every cry of every man,
In every infant’s cry of fear,
In every voice, in every ban,
The mind-forged manacles I hear:

How the chimney-sweeper’s cry
Every blackening church appals,
And the hapless soldier’s sigh
Runs in blood down palace-walls.

But most, through midnight streets I hear
How the youthful harlot’s curse
Blasts the new-born infant’s tear,
And blights with plagues the marriage-hearse.

London av Willam Blake

min upplevelse kommer att gå lite mer i dur. speciellt nu när vi har fixat nånstans att bo. thank heavens.

om att det väl inte är så många som läser new york times.

jag har en plan som är att jag ska åka till ett paradis där jag ska dra runt i obestämd tid (nåja, nästan) och sola och bada och äta färsk frukt och titta på folk och läsa de där böckerna som jag aldrig tar mig tid att läsa här hemma, typ anna karenina. till det här paradiset hade jag tänkt att åka 2013.

till min stora fasa upptäckte jag härom dagen att new york times har skickat in grus i planmaskineriet genom att på sin lista 45 places to go in 2012 utnämna mitt paradis till plats numero uno. inte ok. INTE OK!

men men, jag behöver väl inte bekymra mig egentligen för vem läser new york times? typ ingen va? det är väl en blaska i klass med tidskrifterna ”skogssport” (upplaga på 8000 ex som går till skogsmuppar som aldrig skulle komma på tanken att åka längre än till närmaste gran) och ”avfall och miljö” (upplaga 1800 ex till soprumstomtar) som typ ingen läser. så jag har inget att bekymra mig för, eller hur?

för så här kommer det väl inte att bli där:

om att ha en puls på 367 två veckor before the fact.

om två veckor flyttar jag och jag har redan maxpuls och lite till de flesta av dygnets timmar. ja, det är helt klart på grund av den här förestående flytten.

just nu tänker jag så här: jag har så mycket grejer – GAAAAAHHHH!

fast jag vet att de av er som varit hos mig inte håller med om att jag har mkt grejer men jag har ångest ändå. vad ska jag med de här himlans sakerna till? kan jag inte få en container utanför mitt fönster som jag kan ösa ner skiten i, tack?

då skulle jag visserligen sova lugnt de kommande veckorna men sedan när jag flyttar inte ha en pinal att ta med mig. synd kanske, men det skulle åtminstone ge mig två veckors lugn.

och ärligt, vore det inte skönt att slippa allt bråte? ibland drömmer jag om att destillera mitt liv till saker som får plats i en riktigt stor resväska. då skulle jag leva livet av en vagabond.

yeah right.

jag vet inte vart jag ville komma med det här men nu ska jag sjunka ner i soffan och tröstäta lite kakor som kvällsmat. laters.