om det här med att höfter inte skulle ljuga.

igår mötte jag upp jenny för en bio. en planerad spion-flick blev en något oplanerad, men ytterst lyckad, misär-flick. vi såg nämligen shame och omg vilken bra film. bara nu när jag skriver om den ser jag bilder i huvudet, hör dialoger, miljarder frågor poppar upp och känslan av kvävd ångest är stark. se den!

efter bion öl och prat på bar. vi var nog äldst där. t o m äldre än barpersonalen. oh well, det är väl bara att vänja sig vid att vara ”som ett lik man grävt upp och skickar ström igenom”. (och nu ska jag sluta tjata om det här med ålder. it is getting old. pun intended.). hur det än var så hade vi bigger plans. eller i alla fall dans i benen så vi tog en omväg via donken där vi laddade energi och drog sedan till södra teatern där det skulle vara en klubb som hade ”allt du behöver för hjärta, själ och höft”.

nåja, kanske var det inte just den punchlinen som lockade utan snarare bara nåt som var en ny upplevelse o inte den vanliga svennebananklubben. o vi fick vad vi önskade. rolig musik, skönt folk, öppen, varm o glad stämning med fokus på dans o inget annat. det gick liksom inte att stå still. dit kommer jag att gå igen med en massa dansglada vänner.

klubben stängde också så där lagom kl 1 så efter en god natt-kram till jenny promenerade jag hem genom mitt älskade söder med the roots you got me i öronen. den perfekta avslutningen på en skön kväll blev sedan att se klart dag och somna med förhoppningar om söta drömmar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s