california 2012 – it all began in san francisco.

det började med san francisco. där möttes vi av blåa himlar, vackra solnedgångar, krabbor och känslan av att äntligen, äntligen är vi här. vi är här. resan HAR börjat.

sen gick vi, och gick och gick. gick fel, vilket inte gjorde nåt, det var så fint överallt. och soligt. fortfarande. det fanns så mkt att titta på. som bilar som parkerat sidledes i nedförsbackar.

ibland hittade jag fina saker, som street art, där vi gick. vi inledde också vår speciella kosthållning – minst ett mål mexikanskt om dagen – på en härlig no fuss taqueria.

vi gick på manikyr också och där lyckades vi förarga de koreanska damerna eftersom vi båda sölade med nagellacket då vi förflyttade oss från bordet där de målat naglarna till torkmaskinerna. som bestraffning fick vi sitta kvar lite extra länge och nåde den som försökte smita (jag!).

en av morgnarna åt vi frukost på en riktigt amerikansk diner, mo’s diner hette den. där satt vi och åt och åt och tittade på wimbledonfinalen och betraktade de andra gästerna mellan tuggorna.

sen promenerade vi i golden gate park. där såg vi folk som dansade på rullskridskor, som back in the days. de hade verkligen de rätta move:sen även om outiftsen lämnade övrigt att önska.

vi besökte också de young-museet som ligger i golden gate park. där hittade jag en fin målning av niagarafallen med roliga detaljer. i museishoppen fanns också en fin bok med illustrationer om vad hundar drömmer om. jag fastnade för shirleys dröm om afternoon tea.

sen blev det dimmigt i san francisco men då var det redan dags för oss att åka vidare. med tanke på bilen som stod utanför hotellet samma morgon som vi checkade ut så var det kanske lika bra att vi drog vidare…

san francisco var fint, så roligt att promenera i, med så roliga neighbourhoods. dit kommer jag att åka igen. snart snart snart, hoppas jag.

miss universum kommer ut: jag är en målarmästare.

dagens stora nyhet: jag är en hejare på att måla! vem kunde ana det?

jag har under helgen målat taket och väggarna i vardagsrummet. alldeles själv. tejpat, målat, spillt, svurit, hejat, rollat, penslat och svurit lite igen. jag har tvättat mig hundra gånger med skrubbhandske för att få bort alla färgfläckar. men nu är det klart. taket är fint och vitt. väggarna är fina i lite lite bruten vit. nästa helg blir det dags för en fondvägg. en målad. i ngn aqua/turkos-kulör. frågan är bara vilken…

jag har en vision om en lite ljust turkos vägg, en vit soffa, min svartvita matta från IKEAs Stockholm-serie, min svarta string-pocket ovanför soffan. och sen ngt litet bord i teak eller svart till soffan och på väggen ska jag hänga min fina andy warhol-poster tillsammans med den truliga pudeln. sen kanske en lampa i mässing, typ. jag tänker mig att det hela ska andas lite funkis, förstår ni hur jag menar?

och sen får vi se om det blir mer målat. nu syns ju alla skavanker och smuts på lister och runt fönstren… så the monster of perfection har vaknat till liv. inte bra. jag måste nog måla resten med. men det hinns med sen. väl…?

i wanna be the potato.

men gaaah! det är lördagkväll och jag känner mig som världens ensammaste människa. det är när den här känslan kommer krypande i mig som jag önskar att ngn var hemma. men det är fucking semestertider och ingen är här. och de som är ”här” är i västerås. jag behöver lite sällskap, prat och en kram eller två. men nej. så blir det inte.

jag vill vara potatisen. so fucking bad.

om jag bara inte vore så trött.

alltså den här jetlaggen dödar mig.

inatt vaknade jag kl 3, typ. kunde inte somna om. vid halv fem gav jag upp och gick upp. duschade länge. åt frukost länge. var ändå på jobbet redan tio i sju. efter tre idag gick jag. klockan fem hade jag en massagetid, skööööönt! men nu: efter middag och lite allmänt slappande är jag bara så där galet trött igen. hjärnan är som kola. vad ska jag göra för att inte sova, käre gud? be lite?

äsch, jag tar och kokar lite bulgur istället, tar en till dusch och textar lite pojkar. en perfekt plan för en sömnig måndag, inte sant? och när jag är klar är klockan säkert nio och då får man väl gå och sova. ja, det får man.