om att prioritera. kanske fel.

för ett par veckor sen började jag lyssna på fallet thomas quick – att skapa en seriemördare av hannes råstam. på promenaden till jobbet. på bussen hem. när jag handlade. var jag än gick och det funkade att ha lurarna på sig.

det var första gången jag lyssnade på en ljudbok och det var en aning ovant. det kändes som att det gick långsamt. dessutom irriterade jag mig, till en början, på att uppläsarens röst lät som de där mansrösterna i biotrailers. ni vet de där bombastiska basrösterna. så fånigt liksom. men ju mer jag lyssnade desto mindre störde jag mig på uppläsaren. berättelsen var ju alldeles för fascinerande för att låta nåt sånt komma emellan.

sen igår kom jag på att jag nog kunde ha ljudboken på på min ipad. medan jag strök stod jag och lyssnade. medan jag lagade mat stod jag och lyssnade. låg på soffan och lyssnade. innan jag somnade, lyssnade jag.

och sen idag insåg jag att jag hade 200 sidor kvar av boken som skulle vara utläst till bokcirkeln på tisdag och om jag skulle hinna läsa ut den så borde jag inte lyssna på råstams bok. men jag kunde inte låta bli. det är verkligen helt ofattbart hur det hela gick till. hur posset kring quick agerade, över flera år. hur de försett quick med information i förhören, förvanskat informationen som förmedlats till tingsrätterna, hur de ljugit i vittnesmål de gett. att ingen ansvarig dömts för agerandet är helt obegripligt. det är helt enkelt så bra berättat att jag inte kunde slita mig.

så jag är ledsen, torbjörn flygt, men jag har inte kommit igenom himmel. din story fick lite svårt motstånd. och som resultat av det här får jag med stor sannolikhet skämmas på tisdag. lite så där som maria montazami när hon skulle gå på bokcirkelmöte. fast hon hade ju iofs inte ens koll på vilken bok de skulle ha läst. jag har ju iaf börjat.
alltid nåt.

annat jag prioriterat idag:
– långfrukost med DN
– träna på gym
– frukost nr 2 efter träningen
– röja i källarförråd
– packa ner sommarkläder
– packa upp vinterkläder
– tvätta träningskläder
– laga fiskgryta till veckans matlådor (ja, jag äter samma sak i flera dagar)
– cykla till kristinebergs äppelpark och plocka äpplen
– cykla runt kungsholmen i höstsolen
– gå bort med återvinningssopor
– läsa bloggar
– blogga

och snart ska jag prioritera att sova.

ps: har ni inte läst råstams bok: gör det!

Annonser

into the wilderness away from the loneliness.

ibland är en fredag bra. kul på jobbet. sluta tidigt. handla gottigheter. äta gottigheter. bli en aning rastlös. känna sig ensammast och mest patetisk i hela världen (speciellt när ciderflaskan är slut. ja, du har druckit upp den själv. hela 750 ml). slösurfar på spotify. inget kommer någonsin att bli bra igen.

och hepp!
plötsligt uppenbarar sig den finaste finaste musiken och världen är vacker igen.

men galenskapen!

jag kom på att jag måste göra en lista för de serier jag vill följa i höst. sagt och gjort. jag undrar: när ska jag hinna ha ett liv?

måndagar: downton abbey, homeland, girls, breaking bad
tisdagar: how i met your mother, gossip girl, hart of dixie
onsdagar: new girl
torsdagar: happy endings, modern family
fredagar: the big bang theory, glee

näe, jag hinner inte med ett liv. men kanske en tamagotichi? eller små vänner på internät?
eller inte titta på tv.

men darned. hur gör ni?

hej mamma!

vissa dagar har min humbla tjattriga och i högsta grad rätt meningslösa blogg såååå många besök. typ 300% mer än andra dagar och jag har undrat: vad är det som händer? och idag, idag kom jag på det:

det är när jag inte hört av mig till min mamma på flera veckor. inte ens svarat på sms.

så: hej mamma! tack för supporten. och ja, jag lever.

shoppelishoppela.

jag ägnade mig åt lite retail therapy på lunchen i torsdags och se vilka fina plagg jag raggade hem på hm online. gillar designsamarbeten. på riktigt. inte bara för att jag jobbar på hm och jag ska bevisa det nästa vecka genom att shoppa missoni på lindex. lovar. inte för att jag vet varför det ska bevisas. whatever.

men först, stine riis.

om dagen då mitt amishliv skulle vara över.

den dagen vaknade jag till solsken. världen log mot mig och medan jag låg i sängen och mornade mig tänkte jag: ”idag, idag är dagen då jag ska bli som alla andra igen. så där försoffad och fördummad som man bara blir av att äga en tv.” jag skulle inte längre vara amish, ni vet en sån där som bara läser böcker och lyssnar på radio och kollar på film och tv-serier på sin dator. nej, nu skulle det vara det slut på amishlivet. på misären.

jag sträckte på mig, naturligtvis så där graciöst som en katt, vände mig om och och gosade ner mig i kudden en stund till och sög på denna fantastiska känsla. vilken dag det skulle bli!

sen spolar vi fram några timmar. till senare delen av eftermiddagen då jag snurrade runt i mitt vardagsrum och packade ner sommarkläder och packade upp vinterkläder. jag hade redan hunnit med en härlig fika och cykeltur med en av mina absolut bästa vänner. dagen hade varit så bra som den kunde, so far. och medan jag stod där och vek sommarkläderna, och tänkte tillbaka på sommarens kalifornienresa, kom då meddelandet. ”jag är hemma nu.” det var dags att hämta tv:n.

jag kör bort till söder och på vägen får jag en liten föraning om att det kanske kommer att bli knöligt att ta sig hem. varför? jo, det ska visst springas lopp, nu igen, så det är avspärrat lite här och var, trafikljus är avstängda och loppet har inte ens börjat. jag tar mig i alla fall bort till söder och tänker att det gör inget om det blir krångligt att ta sig hem. jag har ju all tid i världen. och jag kommer att ha en tv. jag kommer att vara en fullkomlig människa.

min vän hade fixat så att jag kunde parkera i hans garage och slapp slåss med folk på gatan. han mötte upp mig vid garaget och vi traskade till hans förråd. där letade vi fram tv:n. grävde runt lite till och insåg att det inte fanns skruvar och fästen till stativet. va? inga skruvar, inget fäste? inget fäste = ingen tv. neeeeej! jag såg min romantiska bild av mig liggandes i tv-soffan med flottigt hår, godispåsen i högsta hugg och iklädd mina sunkigaste myskläder flyga sin kos. och sedan sjönk den hårda sanningen in: mitt liv som amish skulle inte vara över. inte denna lördag. och där rullade den bottenlösa sorgen in. nästan.

jag bestämde mig för att inte låta denna motgång få mig ur balans utan tänkte att jag istället ska klara av mina ikea-ärenden: returnera en byrå, köpa ett matbord. så jag styrde kosan mot hemmet på kungsholmen för att hämta byrån. tänkte att jag ska vara fiffig och köra en annan väg hem än jag körde till söder för att undvika avspärrningarna. det gick bra tills jag kom till hantverkargatan. det är kö hela vägen upp för gatan, ända hela vägen upp. som ni förstår är det här min härliga, sköna, harmoniska och sådär kladdigt positiva attityd börjar krackelera. här där jag sitter i en lånad bil, i en uppförsbacke, en lördageftermiddag, utan att ha uträttat det ärende jag hade tänkt mig, utan lördagsgodis, utan att ha ätit lunch. det var inte en vacker syn. sannerligen inte.

till slut tar den där förbannade backen slut och jag inser att köerna bestod till 99% av bilar som skulle mot bromma. as, tänkte jag, vad gör de här? håll er på fastlandet! och sen kör jag precis så där aggressivt och ilsket som jag lärde mig på körskolan att man inte skulle göra. väl på min gata finns inga lediga parkeringar. jag gnisslar tänder. kör lite längre bort. och ännu lite längre bort. hittar en lucka och fickparkerar som en gud. humöret stiger. jag kliver ur bilen och går hem och går inte ut mer den dagen.

ingen tv. inget ikea. men en härlig biltur i stockholm. sämre lördag kan man ju ha.

mvh
hon som fortfarande är en aning bitter en vecka senare

fredag. jag orkar liksom inte tänka så jag snor den här listan av limpy.

tre saker jag inte förstår mig på: motmänniskor, cykelsport, idioti

tre saker som finns på mitt skrivbord/soffbord just nu: en kopp te, mörk choklad, doktor glas av hjalmar söderberg

tre saker jag gör jag just nu: bloggar, tänker på män, nynnar

tre saker jag vill göra innan jag dör: resa runt i sydamerika, lära mig att sjunga, bestiga ett berg

tre saker jag kan: prata, styra med hela handen, ta tupplurar

tre saker jag inte kan: sjunga, vara tålmodig, teckna

tre saker jag skulle vilja lära mig: sjunga, vara lugn och cool, dansa

tre saker jag tycker om: musik, dans, min familj

tre favoriträtter: mammas levergryta, lasagne, lomo (jo, det är en maträtt)

tre favoritlåtar: don’t you forget about me – the simple minds, hey princess – popsicle, try – the xx

tre favoritminnen: den där sommarnatten då ankaret hade släppt på segelbåten och vi var tvungna att gå upp och ankra om och sommarnatten var så ljuvligt vacker, den där vinterdagen då jag åkte störtlopp nerför barnbacken med min systerdotter, den där gången då vi inte hade ögon för andra än varandra och dansade hela natten lång