om roliga saker en måndag.

jag dör. faktiskt.
gör det ni med – klicketiklick!

Annonser

om att få lite ont i hjärtat.

någon därute har sökt på frasen ”jag känner mig så ensam att jag skulle vilja dö” och hittat hit. jag får ont i hjärtat. och så har jag också känt ibland. och gör fortfarande ibland. och för mig går det för det mesta över efter en dag eller så.

jag hoppas att du inte känner dig ensam längre. att det känns bättre, så här några dagar senare.
jag tänker i alla fall på dig. vem du nu är.

rapport från livet.

livet har varit så himla fint de senaste två-tre dagarna. först en fredag med hemlagad pizza, vin, tv-serier och gott sällskap. sen blev det lördag och efter en låååång frukost kallades jag hastigt till en fika i kvarteret. en väldigt rolig överraskning! sen promenerade jag i kronobergsparken och där var det så här fint.

sen målade jag lite naglar.

och sen var jag hungrig och det här bestod min lördagslunch av. färgglatt och nyttigt!

idag är det söndag och jag har sovit tills jag vaknade. tack vare vintertiden var det halv sju. så jag somnade om. sen åt jag frukost och bestämde att det är dags att börja frekventera gymmet igen så det gjorde jag. njöt av en skön bastu efteråt och fick en ny kompis i william 3 år som var och tränade barngympa med sin mamma. han blev så begeistrad i mig att han ville följa med mig hem. tack och lov var jag och hans mamma på samma linje så det blev inget av med det… istället gick jag och handlade mat och har sen kokat äppelkompott, en massa portioner av bulgur och matvete (vem har tid med sånt mitt i veckan?), betalat räkningar (buhu) och nu laddar jag för att möta upp vänner för julpyntsshopping och fika. sen avslutas den här fina helgen med en runda på fotografiska. hur bra kan en ha det liksom?

om att ha tröttnat på rolf lassgårds dregel.

jag såg precis färdig susanne biers ”efter bröllopet”. bra film, i det stora hela, men alltså det här med rolf lassgård och hans dregel. kan vi ta och prata om det?

den män han porträtterar har alltid samma sätt att visa de svåra känslorna: förtvivlan, sorg, smärta, uppgivenhet. det gestaltas (alltid) via de numera berömda lassgårdska vapnen: obehärskad gråt, dregel som rinner i mungipan och handen genom håret typ hundra gånger som om han vill slita av sig det. det är ju bara så en riktigt karl känner de här känslorna. för rolf lassgård är ju definitivt en riktig karl.

känner ni igen det? eller är det bara jag?

och ja, visst, det kanske är så han regisseras vad vet jag. men det är tröttsamt. nästa gång önskar jag något annat. tack.

om karmaglaset.

härom dagen hade vi gruppmöte på jobbet och då pratade vi om stress på jobbet och vi fick göra en fin övning som hette energiglaset. övningen gick ut på att fundera på vilka saker jag gör som fyller på mitt energiglas och vilka saker jag gör som tömmer mitt energiglas. gulligt.

nu har jag en egen variant på den fina metaforen. karmaglaset! idag fyllde jag på mitt karmaglas genom att gå till återvinningen och sortera skräp. imorgon ska jag tömma ur mitt karmaglas genom att tränga mig före den irriterande tanten som kliver på vid samma busshållplats som jag. ha!