onsdagmiddag, nu igen!

imorgon ska jag träffa promenaddejten igen. det är ju onsdag och förra onsdagen blev så bra så vi ska äta onsdagsmiddag tillsammans igen. wihii! den här gången behöver jag dessutom inte göra ett dyft utan bara dyka upp. mat, dricka och allt sånt skulle han fixa. eventuellt kommer jag att avkrävas på en ryggmassage men hey, det kan jag nog kollra bort hur enkelt som helst.

det går bra nu.

ps: jag tänker att jag ska sova över. dilemma: fråga direkt nu om det går bra eller helt fräckt packa med mig en väska med grejer?

come hither.

jag ska på dejt idag igen och har en plan på att köra den här come hither-moven. alltså jag menar bara: vem kan inte bli helt förförd av detta?

och om ni undrade: det är alltså promenaddejtkillen som ska föräras med en tredje dejt. wiihaa! jag har tänkt ut en diabolisk plan som börjar med matiné och slutar med hångel. genialskt i all sin enkelhet, inte sant?

dejt nr 2 var i onsdags då vi sågs hemma hos honom och lagade middag. efter middagen hängde vi i soffan. efter en stund hånglade vi. han kysste mig så att jag fick rysningar. flera gånger. så därav min agenda för idag. jag vill ha rysningar igen. de är beroendeframkallande.

i need to get over myself.

ok, jag gjorde precis ngt dumt. jag loggade in på dejtingsajten och såg att killen jag ska dejta imorgon (promenaddejten) hade varit inloggad idag. direkt började mina tankar snurra och jag tänker en massa fult och dumt och jobbigt och är helt plötsligt inte alls glad för att vi ska ses imorgon.

och vet ni: det är inte så att jag, efter en stund, kan tänka lite mer rationellt, för det kan jag. men det är så drygt att de där känslorna, tankarna, som är irrationella, ens kommer. de tar så mkt energi och lägger en blöt illaluktande filt på allt. och hallå: du loggade ju själv in där, eller hur. ja, men än sen då? tänker jag likt en tonåring. sen säger jag till mig själv: titta tillbaka på förra inlägget liksom. hohooo? är det ngn som är vaken i mitt huvud.

tydligen inte. jävla skit.

jag önskar att jag var lite mer cool och inte så bekymrad för vad en person som jag träffat en gång pysslar med om kvällarna. i need to get over myself. nån som vet hur man gör?

om att öva sig på split vision.

det här med dejting är ju en hel vetenskap. av en vän, som är väl bevandrad i det här, fick jag i veckan det mycket bestämda råd om att inte hänga upp mig på fikadejtsnubben från förra söndagen utan dejta vidare medan jag väntar på att han har tid igen. öva mig på att ha split vision, helt enkelt. jag tänkte direkt att ”nej, vadå. så kan jag ju inte göra”.

sen dök det upp en fråga om en promenaddejt idag från en helt annan kille och då tänkte jag, helt plötsligt, att ”varför inte?”. så jag har promenaddejtat mig runt hela djurgården i vintersolen och pratat pratat pratat och skrattat och den här gången ville jag verkligen aldrig gå hem. sen när jag ändå skulle det och han med så avslutades det hela med en kram som liksom tog andan ur mig. ja, kanske att hans leende efter den kramen också gjorde det. och jag ville kramas direkt igen men gjorde inte det för jag vill ju inte avslöja att jag är den galna stalker som jag nog faktiskt egentligen är.

vad är det som händer? får man göra så här? det är kanske lite svårt att sluta nu så jag ska nog träffa båda två en gång till. sen får jag se.

hela den här situationen är ju världens lyxproblem, eller hur? så nu ska jag ta och köra lite mindfullness en stund och känna mig glad, förväntansfull och pirrig.

ps: jag hade bestämt att det kändes så bra idag att jag skulle maila honom ikväll, redan. ni vet, trots att ”man ska vänta yada yada”. men vet ni vad, han hann före! hjälp och hurra, liksom. och det blir en dejt igen, på onsdag eller torsdag. hur ska jag nu kunna somna ikväll?

ska jag eller ska jag inte? svaret är nej, mr grey.

för ett tag sedan läste jag nanna johanssons inlägg om ”fifty shades of grey” och tänkte att jag inte klarar av att läsa de böckerna. det finns få saker som stör mig så mkt som dåligt språk så vid den här tidpunkten var jag skeptisk. och den där skepticismen har hållit i sig. jag har inte varit lockad.

men sen, igår kväll, chattade jag med några vänner som var helt lyriska och som, till min stora förvåning, helt ogenerat berättade om sina läsupplevelser. så då blev jag nyfiken och funderade på om jag kanske skulle lyssna på den, på storytel, så jag kollade upp vem som läser det och det är julia dufvenius som jag gillar. tankefröet växte sig större.

så idag, här på morgonen, har jag googlat, läst om nannas inlägg och också sett det här klippet om boken. och nu vet jag att jag INTE ska läsa boken. eller lyssna på den. för hallå! vem skriver så här, på allvar? ”min alldeles egna klubba med Christian Grey-smak” eller på engelska ”he’s my very own Christian Grey flavor Popsicle”. det här syftar då på hans penis. som också beskrivs så här: ”he’s soft and hard at once, like steel encased in velvet, and surprisingly tasty”.

kom igen.

näe, jag klarar det inte och jag känner hur min hjärna kokar redan (utan att ens ha hållit boken i min hand) vid tanken på att faktiskt läsa/höra om ”my inner goddess jumps up and down with cheer-leading pom-poms shouting yes at me”. hjälp, jag imploderar och medan jag ägnar mig åt det, kolla in det här och skratta brallorna av er. sen kan ni berätta om ni läst boken, tänker läsa den eller lite allmänt bara om vad ni tycker om detta.