i need sympathy.

det är väl iofs snart över men hjälp vilken hell weekend jag har haft. eller, fredagen var ju bra, men sen lördagen… nån gång vid fem på eftermiddagen ville jag ha lite mat så jag värmde en skål m soppa som jag hade färdig. åt lite, kände mig konstig, tänkte att det blir nog bra bara jag får i mig lite mat. men nej, det blev värre. för vet ni: det blev inledningen till 24-timmars kräkfestival. hej och hå!

soppan åkte, vatten åkte och till slut kändes det som om jag förmodligen skulle kräkas av att andas. eller vända mig om. eller av att ha ögonen öppna.

till råga på allt fick jag feber.

natten mellan lördag och söndag var verkligen hemsk. jag var vansinnigt törstig och försökte mig på världens minsta sipp av vatten. det fick jag ångra. tänkte då att jag skulle ta en sömntablett, då skulle jag ju åtminstone få sova, men kom på att det går ju inte. den hade jag ju kräkts upp. till slut var jag så törstig att jag var tvungen att dricka. fast jag visste att det skulle vända upp direkt. mmm, jag var rätt desperat, som ni kanske förstår.

igår var inte heller nån superduper dag men jag kunde ju iaf börja dricka. ja, med tesked alltså. jag kände mig rätt muppig och sunkig där jag satt vid mitt köksbord och hålögt stirrade ut medan jag lassade in (haha!) saft med tesked. långsamt. just då kändes det som att mitt liv var det mest ovärdiga av allas. klart att det inte var, men just där och då kändes det så.

framåt kvällen kunde jag iaf äta lite yoghurt och febern verkade börja släppa. jag tog tillfället i akt och knaprade i mig ipren innan jag gick och somnade. så inatt har jag sovit. kanske inte min bästa sömn men i alla fall flera timmar i rad. och när jag vaknade var jag hungrig. livet är på väg tillbaka!

den där hungern var ett tecken på att jag snart är frisk, tänkte jag och bestämde mig för att den döva genom att gå och handla en god frukost. jag har inte varit utanför dörren på två dagar så det kändes lite som en fest att få andas frisk luft och titta på människor. men jag bedrog mig igen, jag är inte frisk. inte så att jag överraskade folk med en kaskadspya i affären men hjälp vad jag svettades. och blev kall. och svettades lite grann igen. febern har nog inte gått över. iprenen lurar mig.

så nu är det jag som ligger på sofflocket och smuttar te och isvatten om vart annat medan jag kikar på tv-serier. jag är inte helt frisk än men nu när jag i alla fall kan äta så känns det som om jag snart är redo att slå världen med häpnad. ja, back to business liksom… håll tummarna nu för att det blir så! jag saknar att vara ute bland folk, att vara på jobbet, att träna. typ att vara en normal människa. sjuk är inte min grej. for sure.

Annonser

One thought on “i need sympathy.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s