om att ta klivet.

ibland så uppstår ett tankefrö. det ligger där och gnager, kittlas och retas. det går inte att få tyst på det där fröet för det växer och börjar viska, sen kanske ropa lite. en försöker ignorera. en tänker: det kommer aldrig att gå men sen händer något, utanför en själv, ute i verkliga livet. något som får en att ta ett steg, att acceptera det där fröet och då börjar en tänka: tänk om det kan gå?

och sen så går det och då tar en klivet. ut i äventyret.

det hände mig. jag började fundera på att jag skulle vilja komma ifrån mitt jobb. skulle vilja resa. få nya intryck. nya tankemönster. kanske våga ta andra vägar i livet. men hur tusan skulle jag kunna klara av det. det GÅR inte, tänkte jag, men fröet fanns där. och som det gnagde, även om det vilade ibland, medan vissa dagar så formligen skrek den i mitt huvud: du måste ut ur ekorrhjulet!

en dag fann jag mig själv googla på ”tjänstledighet”, började leka med tanken, liksom tillåta mig att tänka den och längta efter den. det kunde gå, jag skulle kunna få ledigt från jobbet, trodde jag. visserligen inte för att resa, visade det sig, utan för att studera, men vad gör väl det. jag låtsas väl studera då. who cares.

sen kom nästa problem: hur ska jag ha råd? jag började räkna. insåg att jag kan inte ha min lägenhet kvar, jag har inte råd med de fasta kostnaderna som är förenade med den. hyra ut hade jag ingen lust med. så då återstod att sälja. i början av sommaren pratade jag med några mäklare och vet ni: de trodde att jag kunde få så pass mkt för min lägenhet att jag skulle ha både råd att resa och köpa en ny lägenhet när jag kommer tillbaka.

nu kan jag säga att det där fröet, som från början gnagt och viskat lite, växte som ogräs om natten. tidvis hade jag inte plats för annat i huvudet än försäljningskalkyler i excel, funderingar på vilka länder jag ville åka till, längtan efter att vara borta från arbetet. från att äta, sova, dö. så jag bestämde att jag säljer. i augusti tar jag banne mig och säljer jag min lägenhet.

sen gick jag på semester. och var, njöt, vilade i tanken att jag skulle göra en rolig förändring, badade, solade, åt, drack, log och hade det fantastiskt.

en dag under semestern fick jag ett sms från en vän. det stod att min granne sålt sin lgh för ett galet pris. jag gick direkt in på hemnet och kunde inte tro mina ögon. han hade fått ett fantasipris för sin lgh. så jag mailade hans mäklare och föreslog att de som kom två i budgivningen på grannens lgh skulle köpa min istället, för samma pris. och vet ni: så blev det! det gick, helt galet, men det gick. så nu står jag inför en flytt och kommer att ha en reskassa som kommer att räcka ett bra tag.

dessutom har jag en beviljad tjänstledighet på nästan fem månader.

fröet blir till en blomma, kan en säga om en är en new age-galning. men det är ju inte jag, så jag säger istället:

GALETGALETGALETGALET!

och vad jag längtar.

och vad jag prokrastinerar. för det här med att jag tydligen ska flytta och packa och kånka och sånt, det får inte plats i mitt huvud. där finns bara sandiga stränder, fina solnedgångar, god mat och en massa massa lata dagar med näsan i en bok.

och ekorrhjulet ska fucking dö. i alla fall för en stund.

ps: tack till dig som läser det här! jag har ju inte skrivit ngt på evigheter så jag är baffled att du ens hittade hit. tack.

denna ovärdiga ångest.

jag har ångest för att det är arbetsdag imorgon. och jag tycker att det är onödigt och dumt av mig men dessvärre är jag tydligen en irrationell och inte helt kontrollerbar varelse så jag har inte lyckats bli av med den. gaaah! jag vill ha KONTROLL.

ångesten har inte dämpats av choklad. ej heller av träning. ej heller av frisörbesök. ej heller av tupplur. eller av matlagning. eller av första avsnittet av S3 av game of thrones. och jag bara undrar:

vad vill du ha av mig?

svaret: huvudvärk. tack so fucking much.

mvh
sur

ps: imorgon har bäst i att vara en bloody annan dag annars blire synd om mina kollegor.

och där gick en vecka.

vilken skitvecka egentligen. tisdag jobbade jag till 20. kom hem och drösade ner i soffan. hasade mig till sängen och somnade. torsdag blev jag sen igen. repeat på den kvällen. har varit stressad, knappt hunnit träna, inte prata m vänner. en förlorad vecka liksom. och jag gillar det inte. därmed inte sagt att alla dagar behöver vara fantastiska men lite mer än att vakna-äta-jobba-äta-sova tycker jag att jag är värd.

så nu ska jag ge igen genom att bo på hotell här i huvudstaden tillsammans m två godingar från vässan. och sen det snart ny vecka och då tänker jag hänga m pappa, pilla mig i naveln, ta sovmorgon varje dag, äta frukost i sängen, promenera, värma nyllet i solen och åka till vässan och krama på syskonbarnen.

ja, helt enkelt ge den vecka som varit ett fett jävla finger.

det kommer att bli så bra.

det finns liv i mig. lite.

ja, idag har jag börjat jobba igen. jag är nog typ frisk nu. och precis så trött som jag var på att vara hemma i typ torsdags och fredags, precis så trött var jag på att gå upp tidigt om morgonen redan i morse. den första dagen jag behöver stiga upp tidigt på en vecka.

sen satt jag där på jobbet och undrade vad det är jag egentligen gör där. kom inte på nåt kul. och det verkade inte som det gjort nåt värst att jag hade varit borta. skönt och en smula irriterande.

sen skrev jag lite mail, trollade fram ett par visiobilder, klistrade in dem i en power point-presentation som jag mailade till en stackare, testade ett fel och hittade ett annat, var på möte och mailade tullverket.

mkt upphetsande.

nu ska jag koka te och titta på girls.
sen vet jag inte.

behöver nya tv-serier att titta på. förslag någon, pretty please?

ps: mina träningsbyxor har kommit. jag vill träna. kan dock inte det pga tbc-hosta. hmpf.

nej, jag längtar inte till frankfurt.

idag är min sista lediga dag och jag vaknade med att kippa efter andan. tidigt, då det fortfarande var mörkt ute. jag vaknade och mindes att jag drömt att jag var tvungen att resa till frankfurt där jag sedan skulle ta mig vidare till den by där jag sedan skulle sitta i ett enormt kontorskomplex som huserar runt 10000 personer och arbeta. jag ville inte, jag hade glömt att boka flygbiljett och jag hade ångest. det hade jag fortfarande när jag vaknade. jag vaknade som sagt med att i ren panik kippa efter andan och när jag insåg att jag inte skulle dö undrade jag hur länge jag egentligen hållit andan. hela natten kanske.

näe, jag är inte redo att börja jobba igen. jag hatar ekorrhjulet.

om att andas ut.

exhale. inhale. andas in. andas ut.

jag har verit ledig idag. hela långa dagen. jag har gjort precis det som har fallit mig in. somnat på soffan. ätit glass. krupit ner i sängen och tittat på tv-serier. fikat med bästis. varit. varit. varit. andats.

vid ett tillfälle då jag gick här hemma och njöt av att bara vara tänkte jag att attans, imorgon är det redan söndag och sen börjar ekorrhjulet om igen. till jag insåg att det är lördag imorgon. det här med lediga fredagar är banne mig världsbäst.

nu ska jag fortsätta kvällen i samma anda som resten av dagen: med att glo på tv-serier. nu är det damages som rullar och hjälp vad jag gillar den* och faktumet att jag har fem (5!) säsonger att njuta av. underbart.

(* ok, jag är lite rädd för hur glenn close ser ut. hur många ansiktslyftningar har den kvinnan måst göra för att se ut som hon gör? scary.)