och där gick en vecka.

vilken skitvecka egentligen. tisdag jobbade jag till 20. kom hem och drösade ner i soffan. hasade mig till sängen och somnade. torsdag blev jag sen igen. repeat på den kvällen. har varit stressad, knappt hunnit träna, inte prata m vänner. en förlorad vecka liksom. och jag gillar det inte. därmed inte sagt att alla dagar behöver vara fantastiska men lite mer än att vakna-äta-jobba-äta-sova tycker jag att jag är värd.

så nu ska jag ge igen genom att bo på hotell här i huvudstaden tillsammans m två godingar från vässan. och sen det snart ny vecka och då tänker jag hänga m pappa, pilla mig i naveln, ta sovmorgon varje dag, äta frukost i sängen, promenera, värma nyllet i solen och åka till vässan och krama på syskonbarnen.

ja, helt enkelt ge den vecka som varit ett fett jävla finger.

det kommer att bli så bra.

det finns liv i mig. lite.

ja, idag har jag börjat jobba igen. jag är nog typ frisk nu. och precis så trött som jag var på att vara hemma i typ torsdags och fredags, precis så trött var jag på att gå upp tidigt om morgonen redan i morse. den första dagen jag behöver stiga upp tidigt på en vecka.

sen satt jag där på jobbet och undrade vad det är jag egentligen gör där. kom inte på nåt kul. och det verkade inte som det gjort nåt värst att jag hade varit borta. skönt och en smula irriterande.

sen skrev jag lite mail, trollade fram ett par visiobilder, klistrade in dem i en power point-presentation som jag mailade till en stackare, testade ett fel och hittade ett annat, var på möte och mailade tullverket.

mkt upphetsande.

nu ska jag koka te och titta på girls.
sen vet jag inte.

behöver nya tv-serier att titta på. förslag någon, pretty please?

ps: mina träningsbyxor har kommit. jag vill träna. kan dock inte det pga tbc-hosta. hmpf.

afk.

uttråkad. trist. trött. snorig.
boredboredboredbored.
faktiskt bored to death.

och ja just ja: jag är sjuk igen och tänker gömma mig under mitt täcke tills jag är bra igen.
med mig under täcket kommer jag att ha tv-serier.
ses på andra sidan, bloggy.

the best kind of tröst.

när en är sjuk, ömklig och allmänt uttråkad så är det sjukt enkelt att klicka hem lite tröst. så det har jag ägnat idag och igår åt. bland annat det här:

hm sporttightslängtar tills jag kan komma igång med träningen igen. snart snart snart.och i de här tightsen kommer jag att känna mig sjukt pepp. jajamensan.
bild: hm.com

hm vaserlite fina söta små vaser som jag kan sätta våriga blommor i. ranukler, vitsippor, en och annan tulpan kanske. längtar.
bild: hm.com

happy-lights-ljusslinga-35-bollar_7x lac assalen ljusslinga från happy lights som jag sneglat på sedan de var med i dn söndag. fina pudriga färger på 35 små bollar. den ska ljusa upp ett trist hörn i vardagsrummet och kommer att matcha min turkosa vägg helt perfekt.
bild: inreda.com

taklampa från ellos korallröden fin taklampa i retromodell från ellos. jag passade på att utnyttja ett av deras (miljontals) erbjudanden och får den för halva priset. yay! nu håller jag bara tummarna för att sladden är lång nog. en fin pudrig korallton på den här, också. bild: ellos.se

nu är det dags att jag lugnar ner mig lite och det görs väl bäst med en dos tv-serier.
idag: jane eyre.

i need sympathy.

det är väl iofs snart över men hjälp vilken hell weekend jag har haft. eller, fredagen var ju bra, men sen lördagen… nån gång vid fem på eftermiddagen ville jag ha lite mat så jag värmde en skål m soppa som jag hade färdig. åt lite, kände mig konstig, tänkte att det blir nog bra bara jag får i mig lite mat. men nej, det blev värre. för vet ni: det blev inledningen till 24-timmars kräkfestival. hej och hå!

soppan åkte, vatten åkte och till slut kändes det som om jag förmodligen skulle kräkas av att andas. eller vända mig om. eller av att ha ögonen öppna.

till råga på allt fick jag feber.

natten mellan lördag och söndag var verkligen hemsk. jag var vansinnigt törstig och försökte mig på världens minsta sipp av vatten. det fick jag ångra. tänkte då att jag skulle ta en sömntablett, då skulle jag ju åtminstone få sova, men kom på att det går ju inte. den hade jag ju kräkts upp. till slut var jag så törstig att jag var tvungen att dricka. fast jag visste att det skulle vända upp direkt. mmm, jag var rätt desperat, som ni kanske förstår.

igår var inte heller nån superduper dag men jag kunde ju iaf börja dricka. ja, med tesked alltså. jag kände mig rätt muppig och sunkig där jag satt vid mitt köksbord och hålögt stirrade ut medan jag lassade in (haha!) saft med tesked. långsamt. just då kändes det som att mitt liv var det mest ovärdiga av allas. klart att det inte var, men just där och då kändes det så.

framåt kvällen kunde jag iaf äta lite yoghurt och febern verkade börja släppa. jag tog tillfället i akt och knaprade i mig ipren innan jag gick och somnade. så inatt har jag sovit. kanske inte min bästa sömn men i alla fall flera timmar i rad. och när jag vaknade var jag hungrig. livet är på väg tillbaka!

den där hungern var ett tecken på att jag snart är frisk, tänkte jag och bestämde mig för att den döva genom att gå och handla en god frukost. jag har inte varit utanför dörren på två dagar så det kändes lite som en fest att få andas frisk luft och titta på människor. men jag bedrog mig igen, jag är inte frisk. inte så att jag överraskade folk med en kaskadspya i affären men hjälp vad jag svettades. och blev kall. och svettades lite grann igen. febern har nog inte gått över. iprenen lurar mig.

så nu är det jag som ligger på sofflocket och smuttar te och isvatten om vart annat medan jag kikar på tv-serier. jag är inte helt frisk än men nu när jag i alla fall kan äta så känns det som om jag snart är redo att slå världen med häpnad. ja, back to business liksom… håll tummarna nu för att det blir så! jag saknar att vara ute bland folk, att vara på jobbet, att träna. typ att vara en normal människa. sjuk är inte min grej. for sure.

nej, jag längtar inte till frankfurt.

idag är min sista lediga dag och jag vaknade med att kippa efter andan. tidigt, då det fortfarande var mörkt ute. jag vaknade och mindes att jag drömt att jag var tvungen att resa till frankfurt där jag sedan skulle ta mig vidare till den by där jag sedan skulle sitta i ett enormt kontorskomplex som huserar runt 10000 personer och arbeta. jag ville inte, jag hade glömt att boka flygbiljett och jag hade ångest. det hade jag fortfarande när jag vaknade. jag vaknade som sagt med att i ren panik kippa efter andan och när jag insåg att jag inte skulle dö undrade jag hur länge jag egentligen hållit andan. hela natten kanske.

näe, jag är inte redo att börja jobba igen. jag hatar ekorrhjulet.

om oanvändbara tics.

alltså jag har fått nåt slags tics på mitt vänstra öga. längst ute i ögonvrån rycker det lite. med högst ojämna mellanrum, vilket gör mig galen. om det åtminstone var ett symmetriskt tics, liksom. (obs! jag har inte höga krav. slut på obs.)

dessutom önskar jag att mitt tics var verbalt istället. för så här är det: idag fick jag lite skön personlig feedback av min projektledare på ett möte där vi var en sju åtta personer. jag fick höra att jag har attitydproblem och att jag kanske inte kan hantera den föränderliga projektvärlden där planer ändras. hej och hå, tänkte jag.

näe, det gjorde jag inte. jag tänkte faktiskt exakt det här: du är ett pucko. och jag önskar att det hade varit mitt tics. de orden. du är ett pucko. och inte ett passiv aggressivt ögontics.

nu ska jag sura lite, sen ska jag borsta tänderna, sen ska jag skratta galet medan mitt öga ticsar och jag ser framför mig hur karma kommer att bita huvudet av hen. sen ska jag sova.

god natt.