julkalendern dag 9: berätta om en av dina favoritlåtar.

men oh! klappetiklapp i händerna. nu ska jag välja en favoritlåt från julsäsongen, hurra! den här fina fina biten älskar jag. hur kan man inte det med rader som:

”santa baby, just slip a sabel under the tree, for me. been an awful good girl.”



och skulle ni vilja lyssna på andra favoritlåtar som inte har ngt med ju att göra så kan ni kolla in den här spotifylistan: sånt som katter drömmer om.

tanttrosor ftw.

idag läser jag det här hos katta kvack, det här hos mirjam och det här hos hanna och tänker att fan i helvete, vad är det för fel på världen. eller vänta: vad är det för fel på folk?

på gubbarna i programmet och i tidningarna?
på tv-producenterna på tv4?
på de som bestämmer vad som ska stå i aftonbladet?

jag blir så matt och trött och känner att jag borde bli fylld av en ilsken energi och ställa mig på barrikaderna och slå gubbarna hårt. men näe. jag gör så här istället:

hälsning till jan-olov

carina berg: aj lav joo.

alltså: jag önskar att jag hade kompischans på carina berg. jag gillade henne redan innan dagens artikel i söndags DN men nu gillar jag henne ännu mer. fatta vilka smarta, fåniga, löjliga och skarpa samtal vi skulle ha. jag dör lite vid tanken.

och ett förslag: skulle inte ngn rolig kvinna som t ex nanna johansson, nour el-refai eller gina dirawi kunna intervjua i det allra sista ”berg flyttar in”? jo, det tycker jag faktiskt.

om att fokusera på fel grejer.

det är så lustigt. många kvinnor pratar om hur kvinnor ska stötta varandra osv. etc. bla. bla. bla. inget fel i det förutom att det ibland blir lite knasigt. som häromdagen när jag promenerade till jobbet och en bekant hann ikapp mig och började småprata.

hon frågade om vad jag jobbar med på mitt nuvarande jobb och jag berättade som det var, att jag sökt en tjänst men att efter att på den andra intervjun råkat nämna att jag arbetat med en något, ja, låt oss säga obskyr, del av systemet så blev jag erbjuden en tjänst där jag skulle arbeta med denna obskyritet. jag fick alltså en annan tjänst en den jag hade sökt.

nämnde du inte att du arbetat med det där på din cv? frågade hon. nej, sa jag. typiskt tjejer, fick jag då höra.

och kände mig dum. för tydligen var jag dålig för att jag inte tagit upp den här kunskapen på mitt cv. ja, jag förstod ju tydligen inte själv vad jag egentligen kunde.

alltså: det kan hon ju få tycka, men är det inte lite märkligt att denna kvinna, som skrivit böcker om hur kvinnor ska ta sig fram i arbetslivet och hur kvinnor ska hjälpa fram varandra, fäller en sån kommentar som är så, ja, negativ liksom. så opepp. vore det inte ha varit bättre att ha sagt nåt i stil med att vad kul att du fick det jobbet, trots att du inte nämnt det på din cv. och till nästa gång, se till att skriva dit det. att fokusera på det positiva. att jag fick jobbet rätt mkt på grundval av ngt som jag nämnde på intervjun.

jo, det hade det faktiskt.