the office bitch.

en reflektion till.

idag på jobbet: jag frågar en kollega hur vi ska fördela det glamorösa uppdraget att gå på två möten. vi måste utse två personer som ska gå på respektive möte. jag kryddar självklart frågan med ett förslag.

hon ba: det låter bra, men ska vi inte vänta tills teamnleaden är här och se vad hon tycker.

och jag ba: neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej! det här kan vi faktiskt bestämma själva.

och vet ni, jag blir galen! jag är för fan inte en nybörjare, en femåring, efterbliven eller dum. jag kan fatta beslut om saker som inte på något vis är superduperstoraviktigaochavgörandeförprojektetspotentiellaframgång. jag tänker banne mig inte fråga teamleaden om råd i allt, eller ha med henne på varenda jävla beslut. jag VÄGRAR. och skulle teamleaden bli sur för det så skiter jag heligt i det. jag tänker inte jobba i ett team där allt allt allt ska rapporteras uppåt. alla små små beslut. vägrar. (ni ser det inte men jag sitter i soffan och stampar min fot argt i golvet).

och min kollega ba: oj, vad du är tuff och står upp.

och jag ba: jag döööööör. (fast det sa jag inte högt).