men är jag bra, eller?

idag var det dags för tjejmilen. jag sprang midnattsloppet för ett par veckor sedan och det var så vansinnigt roligt så jag hade en bra känsla inför idag. men sen kom regnet, ngn gång i torsdags. och som det har regnat och regnat och regnat. det har ju typ inte varit NÅGRA uppehåll.

så, som ni kanske förstår, var jag inte direkt peppad i morse. eller igår. eller tre timmar före loppet. jag levde med tankar på att skippa det hela. jag vill ju att det ska vara kul att springa. skönt. det kändes som om ett konstant regnande inte skulle infria de kraven.

sen närmade sig tiden då det var dags att åka bort till gärdet och jag kände ett pirr i kroppen, en förväntan och jag bestämde mig för att inte tänka på hur blött och lerigt det skulle vara utan på hur skönt det skulle vara när jag sprang över mållinjen, när jag bytte om till torra kläder, när jag satt på bussen hem och, framförallt, när jag hoppade in i en skön varm dusch. och det funkade.

jag åkte iväg. och jag sprang. och som jag sprang, sedan! jag kapade förra årets tid med 12 minuter. och bäst av allt, jag persade! numera är min officiella bästa tid på en mil 1.03.42. det betyder 6.22 min/km. så snabbt springer jag typ nästan aldrig när jag joggar för mig själv. och jag gjorde det i typ en mil. och nästan coolast av allt: jag sprang andra halvan av loppet på min snabbaste 5 km ever: 30.58. och det var i spöregn efter att jag redan sprungit 5 km!

jag kommer kanske att komma under timmen på milen så småningom men just nu ligger jag på sofflocket, nöjd med dagens prestation, och drömmer om att komma ner mot 25 minuter på 5 km. tänk om det skulle gå?!

förresten: så här fina var mina skor efteråt. det syns ju så klart inte på bilden men mina skor klafsade och de var så leriga att jag inte undvek vattenpölarna när jag promenerade till bussen. what’s the point, liksom? plus att jag tänkte att skorna liksom blir renare av att doppas och sköljas i fint rent regnvatten. strumporna däremot blev inte renare av nåt…

we are all the winners, we are all the best.

eller förresten. jag är en fucking vinnare!

men vi tar det från början. helgen började med en kort fredag. träning med carola. omoral i träningssalen när jag ba: näe, jag tänker inte göra tre till. no way josé! och ställde ner skivstången och viskade till carola: jag vägrar göra mer. jag vill ha vin. och hon ba: jag med. haha! det är faktiskt en gåta att vi överhuvudtaget genomförde passet men det gjorde vi. vi var de där som smet utan att varva ner, utan att stretcha trots att ledaren ba: det är väldigt dumt att gå utan att varva ner. utan att stretcha. det gör att muskulaturen inte återhämtar sig på ett bra vis. yada yada, tänkte vi och plockade undan våra grejer och drog. slutsats: rosé i solen kan vara en bra morot.

och även om det inte riktigt blev i solen. och inte heller blev rosé, direkt, så var det bra. vi mötte upp carolas äkta make och sen anslöt en kompis också. där satt vi och drack öl. så här såg glaset ut tomt. vsgfi.

man blir hungrig av öl. och av träning så vi traskade till ett annat ställe. där åt vi. pratade. jag drack äntligen lite rosé. och vi alla avslutade det hela med en trio som bestod av espresso, två tryfflar och rom. jisses vad rommen var god.

förmodligen var det rommen. eller solen. eller vinet. eller att vi var ett sabla roligt gäng men de andra tre fick för sig att det var läge att dra vidare. fine by me. sen bestämde de att yihaa, vi drar till cliffan. och alla tre ba: det var så länge sen jag var där. typ en massa år sen. och jag ba: jag var där för första gången förra lördagen. men wtf, let’s do it. så det gjorde vi. vi hittade en hörna som vi landade i. där satt vi och fotade lampor och flaskor. fint va?

sen blev det dans. dans dans. vin, prat, skratt. och sen åkte jag hem och sov. och snart var det lördag och jag passade på att lata mig på dagen. sova länge. äta långfrukost. kolla på tv. inte gymma. ta en tupplur och sen på kvällen var det dags för femkamp på grönan. jag mötte upp ett gäng kompisar och vi laddade med öl och shots. sen var jag dopad och när vi kom till kentucky derby-grenen så rockade jag. de där hästarna är så fina, inte sant? så jag kunde inte annat än vinna. och sen rullade det bara på.

när allt var klart så åt vi. eller i alla fall vissa. andra koncentrerade sig på att räkna poäng och om de räknade bra. wihii, jag vann! jag vann! som tur var så missade de andra att köpa en sån ful guldhatt till vinnaren. eller ännu värre: en rosa cownboyhatt. men jag var snabb som ögat och förevigade den här vinsten. jajamensan.

och sen cyklade jag hem igenom sommarnatten. över djurgårdsbron, genom diplomatstaden och sen kom jag till ladugårdsgärdet. och vet ni: det var så fint att jag var tvungen att stanna. där satt jag på min pakethållare och bara tittade på den fina fina sommarnatten. på ljuset. rymden. det gröna gräset och kaninerna som mumsade i godan ro. det doftade av sommarnatt, dagg i gräset och runt mig var det helt stilla. en helt fantastisk stund, mitt i natten, mitt i stan. jag älskar försommaren.

och idag, ja, idag har jag tränat. handlat. skrivit träningsdagbok. diskat. lagat mat. och idag är jag nöjdast med det här. heja mig och tack och adjö. jag lämnar er med dagens vinst, mitt bästa resultat på 5 km inomhus. haha.

målet för morgonens löprunda var det här vackra i kungsträdgården. där låg jag på en bänk, flämtandes som en fisk på torra land och med blodsmak i munnen. men vackert var det. o sen sprang jag hem.

snart träning igen på gymmet och sen häng med bästa kompisen på kungsholmen. planen är att parkera på en solig bänk och prata strunt. tanka kompisenergi. jag längtar. sen blir det grillning, premiär för i år. gott gott.

det här kan nog sluta som en väldans trevlig valborg.

om saker jag funderar på när jag är på gymmet – del 2.

idag studerade jag en kille som tränade med fria vikter i den stora salen, där jag också befann mig. medan jag lyfte mina vikter kunde jag betrakta honom i spegeln. han tränade väldans yvigt med kettlebells och tog i för kung och fosterland. rätt vad det är poppade denna tanke upp i mitt huvud: undrar om det där är hans fuck face? den där minen han gör när han tar i riktigt ordentligt?

hehe. det var väldans roligt i många sekunder.

ända tills jag började fundera på om min ta-i-för-kung-och-fosterland-min är min fuck face.

om att kunna läsa mellan raderna. eller inte.

meddelande till er som kan läsa mellan raderna:
alltså, jag ORKAR inte skriva nåt på bloggen ikväll, heller, för jag är SÅ trött.

meddelande till er som inte kan läsa mellan raderna så att jag måste skriva allt i klartext och därmed framstå, hrmm, komma ut som den självgoda jävel som jag nog faktiskt är:
jag är så jävla trött eftersom jag är en helt sjukt bra person eftersom jag tränar VARENDA dag.

om att bli överraskad av effekterna av träning.

idag har jag förtjänat ytterligare en guldstjärna. efter mys med bff så begav jag mig till gymmet. där befann jag mig på löpbandet i en evinnerlig stund, nåja, 40 minuter. same same. sen blev det en massa lyftande av vikter och sen begav jag mig hemåt. nöjd med dagens förvärv. minst sagt.

på vägen stannade jag till vid fältöversten och shoppade lite vin och mat till kvällen.
hemma så lagade jag maten. öppnade vinet. började sippa på vinet. gott var det! är det. det är ju inte slut än.

men…

efter ett glas så var denna fröken snurrig. wtf? jag köpte ju ändå bara en halvflaska = inte mkt. ett glas? snurrig?
this stinks, som lily brukar säga. vem/vad är det som is messing with me?