ibland så uppstår ett tankefrö. det ligger där och gnager, kittlas och retas. det går inte att få tyst på det där fröet för det växer och börjar viska, sen kanske ropa lite. en försöker ignorera. en tänker: det kommer aldrig att gå men sen händer något, utanför en själv, ute i verkliga livet. något som får en att ta ett steg, att acceptera det där fröet och då börjar en tänka: tänk om det kan gå?
och sen så går det och då tar en klivet. ut i äventyret.
det hände mig. jag började fundera på att jag skulle vilja komma ifrån mitt jobb. skulle vilja resa. få nya intryck. nya tankemönster. kanske våga ta andra vägar i livet. men hur tusan skulle jag kunna klara av det. det GÅR inte, tänkte jag, men fröet fanns där. och som det gnagde, även om det vilade ibland, medan vissa dagar så formligen skrek den i mitt huvud: du måste ut ur ekorrhjulet!
en dag fann jag mig själv googla på ”tjänstledighet”, började leka med tanken, liksom tillåta mig att tänka den och längta efter den. det kunde gå, jag skulle kunna få ledigt från jobbet, trodde jag. visserligen inte för att resa, visade det sig, utan för att studera, men vad gör väl det. jag låtsas väl studera då. who cares.
sen kom nästa problem: hur ska jag ha råd? jag började räkna. insåg att jag kan inte ha min lägenhet kvar, jag har inte råd med de fasta kostnaderna som är förenade med den. hyra ut hade jag ingen lust med. så då återstod att sälja. i början av sommaren pratade jag med några mäklare och vet ni: de trodde att jag kunde få så pass mkt för min lägenhet att jag skulle ha både råd att resa och köpa en ny lägenhet när jag kommer tillbaka.
nu kan jag säga att det där fröet, som från början gnagt och viskat lite, växte som ogräs om natten. tidvis hade jag inte plats för annat i huvudet än försäljningskalkyler i excel, funderingar på vilka länder jag ville åka till, längtan efter att vara borta från arbetet. från att äta, sova, dö. så jag bestämde att jag säljer. i augusti tar jag banne mig och säljer jag min lägenhet.
sen gick jag på semester. och var, njöt, vilade i tanken att jag skulle göra en rolig förändring, badade, solade, åt, drack, log och hade det fantastiskt.
en dag under semestern fick jag ett sms från en vän. det stod att min granne sålt sin lgh för ett galet pris. jag gick direkt in på hemnet och kunde inte tro mina ögon. han hade fått ett fantasipris för sin lgh. så jag mailade hans mäklare och föreslog att de som kom två i budgivningen på grannens lgh skulle köpa min istället, för samma pris. och vet ni: så blev det! det gick, helt galet, men det gick. så nu står jag inför en flytt och kommer att ha en reskassa som kommer att räcka ett bra tag.
dessutom har jag en beviljad tjänstledighet på nästan fem månader.
fröet blir till en blomma, kan en säga om en är en new age-galning. men det är ju inte jag, så jag säger istället:
GALETGALETGALETGALET!
och vad jag längtar.
och vad jag prokrastinerar. för det här med att jag tydligen ska flytta och packa och kånka och sånt, det får inte plats i mitt huvud. där finns bara sandiga stränder, fina solnedgångar, god mat och en massa massa lata dagar med näsan i en bok.
och ekorrhjulet ska fucking dö. i alla fall för en stund.
ps: tack till dig som läser det här! jag har ju inte skrivit ngt på evigheter så jag är baffled att du ens hittade hit. tack.
miss universum 